Ordningsmaktens rasprofilering måste stoppas

De senaste veckorna har det uppdagats en mängd olika incidenter där rasifierade personer har blivit utsatta för övervåld och kränkningar från ordningsmakten. För några veckor sen kunde vi läsa om hur polis och ordningsvakter brottat omkull flera personer i tunnelbanan i Rinkeby i samband med evenemanget Ortens bästa poet 2018 med bortförklaringen att personer misstänktes vara på väg att planka.

Ingen kan heller ha missat rapporterna kring ordningsvakterna i Kista Galleria som använde övervåld mot en 12-årig pojke när han var med sina kompisar för att fira sin väns födelsedag. Ordningsvakterna brottade ner pojken på marken och släpade honom genom gallerian för att sedan sätta sig på honom. Nu senast har vi kunnat ta del av nyheten om att en gravid afrosvensk kvinna i Stockholm tvingats föras till sjukhus efter våld från ordningsvakter då hon inte kunde hitta sitt SL-kort.

Dessa händelser är bara toppen av ett isberg av erfarenheter av rasifiering. Under ytan gömmer sig ett berg av erfarenheter och berättelser om övervåld och trakasserier som rasifierade fått utstå av ordningsvakter och polis under hela sina liv. Att rasistiska fördomar och rasprofilering existerar inom ordningsmakten är ett väldokumenterat fenomen som det forskats om i länder som till exempel Storbritannien och USA. I Sverige är det inte lika väldokumenterat, men det råder inget tvivel om att även den svenska ordningsmakten har samma rasistiska strukturer.

Kartläggning av kriminella nätverk är den ursäkt som polisen använder för att rättfärdiga det systematiska misstänkliggörandet av människor som dagens rasprofilering innebär. Det går att spåra tillbaka till det så kallade romregistret; Skånepolisens olagliga registrering och kartläggning av 4673 romer som avslöjades 2013. Det som dessa 4673 människor hade gemensamt, det som enligt polisens agerande var legitima grunder för misstanke, var deras uppfattade etnicitet som romer.

Rasprofilering sker när ordningsmakten misstänkliggör individer baserade på deras uppfattade etnicitet som grund för att stoppa, ifrågasätta och visitera dem. I Polisens uppdrag att skilja misstänkt kriminella från laglydiga människor finns i praktiken en rasbaserad maktstruktur som genomsyrar Polisens maktutövande. Dagens systematiska rasprofilering grundar sig i den strukturella rasismen vi lever under, men orsakar även ett förstärkande av denna struktur.

När Polisen borstar av sig de återkommande fallen av systematisk rasprofilering och beskriver det som att det endast handlar om “sensationshungriga reportrar” blir det tydligt att de inte ens är intresserade av att bemöta någon som helst kritik.

Att Polisen själva avfärdar all sorts kritik om rasism och inte är beredda att vidta åtgärder för att förändra den unkna internkultur de har är inte förvånande. Idag utreds alla brottsmisstankar inom polisen av Polisen själva. Vem som helst borde inse att detta omöjliggör en rättvis process. Vi som blivit utsatta för trakasserier och våld från ordningsmakten vet att möjligheten att få upprättelse idag är minimal.

För att förtroendet ska kunna återupprättas måste det skapas en nolltolerans mot rasism som innebär att poliser som blir påkomna med att agera rasistiskt avskedas omgående. För första gången på mycket länge finns det en kritisk diskussion kring hur ordningsmakten och skapar en utbredd otrygghet bland de av oss som rasifieras. Den diskussionen måste resultera i konkreta åtgärder. Politikerna måste börja lyssna på de erfarenheter som finns av rasismen inom ordningsmakten.

Ung Vänster Skåne kräver att de som granskar anklagelser om brott och rasism ska vara utomstående som inte känner lojalitet med Polisen. De som utreder brottsmisstankar inom ordningsmakten måste spegla samhället i stort och ha erfarenheter av rasism. Ett första steg hade varit att upprätta oberoende utredningar i de senaste fallen av rasprofilering och övervåld.

Antaget av Ung Vänster Skånes distriktsårskonferens 3/2-19

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.