Författare: skane

Den senaste veckan har ockupationsmakten Israel återigen trappat upp sitt våld mot befolkningen i Palestina. Hundratals människor, varav många barn, har mist sina liv till följd av militära insatser och bombningar. Den rättsvidriga ockupation av Palestina som pågått i över 73 år fortsätter att skapa lidande och förödelse, medan makthavare världen över verkar oförmögna att agera.

Solidaritet handlar om vetskapen att det lika gärna hade kunnat vara vi som blev utsatta. Tanken på att själv förnekas sina mänskliga rättigheter, att fördrivas från sitt hem och att hela tiden leva i skräck för att ens nära och kära ska mista livet när nästa bomb faller borde vara tillräckligt för vem som helst att ta ställning mot ockupationen. Vi menar att ställningstagandet är enkelt; antingen står man på förtryckarnas sida, eller så står man på de förtrycktas sida. Vi uppmanar alla att skänka pengar till Palestinagruppernas akutinsamling till Gaza genom att swisha till 1239011578 och märka betalningen med GAZA.

Vi i Ung Vänster Skåne vet att den internationella solidariteten är ett av våra viktigaste vapen i att skapa ett klasslöst samhälle fritt från alla former av förtryck. Ung Vänster Skåne står i solidaritet med det palestinska folket och alla de som kämpar för ett fritt Palestina. Ingen är fri förrän alla är fria!

Uttalande antaget av Ung Vänster Skånes arbetsutskott 2021-05-20

Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet. Så står det skrivet i artikel 3 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Men verkligheten speglar inte detta – inte ens i vårt så kallade progressiva Sverige.

Hur kommer det sig att vi år efter år misslyckas med att förse människor som flyr hit från krigets elände med en fristad? Att vi år efter år talar om asylsökande som bördor för samhället och inte medmänniskor i behov av solidaritet? Och hur kommer det sig att vi år efter år tvångsutvisar afghanska flyktingar till en säker död?

2015 ansökte tusentals ensamkommande barn och ungdomar från Afghanistan om asyl i Sverige. De flydde från ett i våra ögon ofattbart förflutet som gett men för livet. De möttes av ifrågasättande och misstänkliggörande i form av oacceptabla väntetider på beslut och medicinska åldersbedömningar som har ifrågasatts och anklagats av experter för att vara både ovetenskapliga och oetiska. Statistiken om ensamkommandes psykiska ohälsa talar sitt tydliga språk. Självmordsrisken för ensamkommande barn och ungdomar som sökte asyl i Sverige 2017 var nio gånger högre än hos andra jämnåriga, enligt en rapport utfärdad av Karolinska Institutet. Det får inte fortsätta så här.

Att ungdomar blir inlåsta på något av Sveriges fem flyktingförvar, ibland under flera månader, helt utan brottsmisstanke är ännu ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Likaså är det oerhört respektlöst mot alla de som har fråntagits sina familjer och sin frihet under den livsfarliga resan mot ett bättre liv att förse dem med dokument med budskapet att Sverige är fullt och påstå att det är ett meddelande från det svenska folket. Eftersom flertalet riksdagspartier inte förstår eller vill se problematiken kring detta fortgår och normaliseras avhumaniseringen av flyktingar från Afghanistan, Syrien, Somalia och många andra länder när främlingsfientlighet sammanflätas med rasism. De som försöker rättfärdiga det här försvarar i själva verket en direkt skadlig politik som leder till utanförskap och som omöjliggör en lyckad integration.

Under den senaste tidens debatt kring lättnader i den bristfälliga gymnasielagen har det blivit tydligt att det finns delade meningar om vad som anses vara humant och rättvist, men när organisationer som Amnesty International Sverige och Svenska Röda Korset vittnar om verkligheten får vi inte slå bort blicken. Verkligheten är att Afghanistan är ett av världens farligaste länder att befinna sig i. Det är inte säkert att tvingas tillbaka dit, än mindre för kvinnor, de som inte är av muslimsk tro och HBTQ+-personer. Hur absurt är det inte då att Migrationsverket fortfarande ser det som ett alternativ att tvångsutvisa människor som är berättigade skydd tillbaka till helvetet på jorden? Och kan vi verkligen påstå att vi är feministiska HBTQ+-kämpar som står för religionsfrihet om vi inte visar solidaritet oberoende av de utsattas geografiska bakgrund och etnicitet?

Vi i Ung Vänster Skåne har som en del av den skånska asylrörelsen vid flera tillfällen protesterat mot den inhumana flyktingpolitiken som just här i Skåne dessutom utspelar sig rätt framför ögonen på oss. Ett av Sveriges fem flyktingförvar ligger i Åstorp utanför Helsingborg, och bakom de väggarna sitter människor som i många fall flytt från en otrygghet som är svår för oss att ens föreställa oss. Anhöriga och vänner till de inspärrade på förvaret i Åstorp har vittnat om att dessa behandlas som tungt kriminella och att mänsklig beröring slås bort av personalen. Det är en totalt omänsklig situation att försätta någon i som inte ens bevisats skyldig till ett brott. Att stå upp och göra sin röst hörd för de som berövas möjligheten att använda sina röster är en fråga om civilkurage och medmänsklighet. Det är vår plikt.

Vi i Ung Vänster Skåne vill att de som inte ser problematiken kring att Sveriges flyktingpolitik bryter mot FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheternaska vakna upp och inse allvaret. Vi vill se en human, respektabel flyktingpolitik där de berörda människornas välbefinnande står i fokus, samtidigt som vi kräver amnesti för de ensamkommande.

Alternativet är en obarmhärtig brutalitet. Under julen kommer vi i Ung Vänster Skåne att samla in pengar till Fristadsfonden, en organisation som bland annat bistår asylsökande med juridisk och praktisk hjälp under asylprocessen. Skänk en gåva via Swishnummer 123 350 89 00 och märk din betalning med “Julskramling”. Ditt stöd räddar liv!

Läs mer om detta i rapporten ”Hitta en human lösning för Sverigesensamkommande ungdomar – nu!” som är skriven 2020 av organisationen Håll ihop Sverige.

Isabella Galindo
Ung Vänster Skånes distriktsstyrelse, antaget på DS 2020-12-05

För en vecka sedan var det 1a maj, en dag då vi pratar om solidaritet och medmänsklighet. En dag då vi uppmärksammar de problem som vårt samhälle står inför. De senaste veckornas gradvisa nedstängning av samhället har inte gått förbi obemärkt. I media porträtteras coronaviruset och dess följder som någonting som drabbar oss alla lika, något som vi gemensamt får ta ansvar för. Sanningen är en annan; coronakrisen drabbar, precis som alla andra kriser, arbetarklassen värst.

Våra förutsättningar för att hantera krisen ser olika ut. Medier uppmuntrar oss att arbeta, plugga och leva våra liv hemifrån, att socialt distansera sig. Till viss del är detta allas ansvar, till viss del har alla tilldelats en egen lott. Majoriteten av befolkningen har inte möjligheten att ta sådana beslut över sitt arbete. I Skåne ser vi hur rosa cyklister med kuber på ryggen åker dygnet runt för att få ihop sin vardag. Foodoras anställda tvingas träffa nya människor varje dag vilket är raka motsatsen till hur vi ska bemöta en pandemi. Samtidigt sitter deras chefer och har all möjlighet i världen att socialt distansera sig.

Samtidigt som arbetslösheten ökar i Sverige pratar Magdalena Andersson om att regeringen har “Sparat i ladorna”, pengar för krissituationer som denna. De pengarna vill vi ska gå till de som har det otryggt, men högern vill något annat. Om våren 2020 hade varit som vanligt hade vi läst debattinlägg och facebookuppdateringar om varför regleringar av ekonomin, statens inflytande på företag och höga skatter var dåligt för Sverige. Idag är tonläget ett annat. I kriser som denna kräver istället företagen finansiellt stöd från staten, med räddningsåtgärder såsom korttidspermittering och sänkt arbetsgivaravgift. Det är intressant för när det väl kommer till kritan, så äter företagen ur statens hand. Hade Sverige varit ett land med lägre skatter, som många av de stora företagen ett normalt 2020 hade velat, så hade de pengarna som de nu använt inte funnits.

I Skåne påverkar även den rådande situationen människors möjligheter att ta sig till och från jobbet. Länge har vi i Skåne bett om fler avgångar och billigare priser från Skånetrafiken. Nu i krisen så ser vi istället att Skånetrafiken planerar att ställa in avgångar. Man behöver inte heta Anders Tegnell för att förstå vad det betyder för den skånska smittspridningen. Färre tåg på rälsen leder till fler människor i varje vagn, en bedrövande konsekvens i detta skede. Med färre tåg behövs också färre arbetare, vilket kan leda till en osäker framtid för Skånetrafikens anställda. Inte ens i krisen prioriteras den minskade smittspridningen eller de anställdas ekonomi över företagens vinster.

1a maj påminner oss om våra mål och ideal. Vi vill se ett samhälle byggt för att främja människornas liv, inte minst i tider som dessa. Otryggheten borde bemötas med trygga anställningar, skattefinansierad kollektivtrafik och andra lösningar som förenklar vardagen för majoriteten av samhället. Högerns prioriteringslista är solklar: först företag, sedan människoliv. Och det är vi som betalar priset.

Ragna Sandell och Harald Gerdmar, Ung Vänster Skånes distriktsstyrelse 2020

En undersköterska är inne på sin åttonde arbetstimme. När hon går genom korridorerna luktar det urin och svett. Luften känns alldeles kvav. Patienterna jämrar sig i sina provisoriska sjukhussängar och deras närstående tar tag i henne när hon går förbi. ”När får vi hjälp?” frågar de med ren desperation i rösten och oro i blicken. Hon försöker hjälpsamt besvara varenda en av dem, men hon vet att det kommer ta många, många timmar tills det är deras tur. 

En undersköterska är inne på sin åttonde arbetstimme. När hon går genom korridorerna luktar det urin och svett – luften känns alldeles kvav. Patienterna jämrar sig i sina provisoriska sjukhussängar och deras närstående tar tag i henne när hon går förbi. “När får vi hjälp?” frågar de med ren desperation i rösten och oro i blicken. Hon försöker hjälpsamt besvara varenda en av dem, men hon vet att det kommer ta många, många timmar tills det är deras tur. 

Den senaste tidens larm från akutmottagningar över hela Stockholm om överbeläggningar, långa väntetider och personalbrist har lett till stora protester bland vårdpersonalen i Stockholms län. Situationen har gått så långt att det har blivit en fråga om patienternas säkerhet.

Statistiken talar dock sitt klarspråk; Skåne är värst i landet när det gäller antalet överbeläggningar i akutvården 2019. Skräckexemplen är många. I Ängelholm har det gått till den nivå av totalt kaos att Ängelholms sjukhus har tillsatt ett så kallat “mobilt team” som, för att akuta vårdplatser inte finns, åker runt i kommunen och ger patienter vård i hemmet. Att vårdpersonalen dessutom ser det som något positivt befäster bara det absurda läget.

Högern gick in i valrörelsen 2018 med löften om att minska de akuta vårdköerna. Socialdemokraterna gav stafettpinnen vidare till högern, där vinsten blev det sjunkande skepp som definierar den skånska sjukvården. Högern påstår att räddningen är nedskärningar, som de döljer bakom fina ord som “valfrihet” och ”patientmakt”. Det som sker i praktiken är en skövling av den redan tunna skog som den skånska vården är.  

Den skånska akutvården behöver bättre och mer långsiktiga lösningar än detta. Sjukhusmiljön hade i allmänhet blivit mer trivsam om vården var bättre finansierad. Med mer vårdpersonal där arbetsuppgifterna fördelas mer rättvist kan vårdupplevelsen bli mer personlig. Vårdpersonalen förtjänar även en lön som representerar deras hårda arbete, och statusen behöver öka för undersköterskor så att rekryteringen kan bli lättare.

Situationen på våra vårdcentraler är inte bättre. De har en oerhört viktig roll i att avlasta sjukhus och akutmottagningar eftersom ett problem som uppfångas i tid hos en allmänspecialist kan förebygga ett besök på akuten eller inom specialistvården. Men på vårdcentralerna finns det inte tillräckligt med personal, och får man en tid bemöts man ofta av en stressad läkare som inte har möjlighet att knyta en personlig kontakt med sina patienter. Lösningen på läkarbristen har blivit att vårdinstanser istället för att förbättra sin arbetsmiljö anställer hyrläkare, en dyr och kontraproduktiv lösning som ofta bara ökar personalomsättningen.

Bevisligen fungerar inte högerns fantasiförslag. Förra året minskade antalet platser för sjuka med 115 platser vid årsslutet i jämförelse med 2018. Varken sossarna eller högern har en bild av hur verkligheten i den skånska vården ser ut. Istället för riktiga lösningar – mer resurser till den offentliga akutvården – släpper man lösa trådar som snart plockas upp av privata aktörer – aktörer som har vinsten som första prioritering, inte patienterna. Ett exempel är den privata appvården med appar som till exempel KRY, där hänvisningarna till den närmaste akutmottagningen är regel snarare än undantag.  Ung Vänster Skåne kräver ett stopp för nedskärningarna och privatiseringen av vården. Pengarna ska gå till sjukvårdspersonal och fler vårdplatser – inte ner i kapitalisternas djupa fickor!

Den senaste tidens larm från akutmottagningar över hela Stockholm om överbeläggningar, långa väntetider och personalbrist har lett till stora protester bland vårdpersonalen i Stockholms län. Situationen har gått så långt att det har blivit en fråga om patienternas säkerhet.

Men statistiken talar dock sitt klarspråk: Skåne är värst i landet när det gäller antalet överbeläggningar i akutvården 2019. Skräckexemplen är många. I Ängelholm har det gått till den nivå av totalt kaos att Ängelholms sjukhus har tillsatt ett så kallat ”mobilt team” som, för att akuta vårdplatser inte finns, åker runt i kommunen och ger patienter vård i hemmet. Att vårdpersonalen dessutom ser det som något positivt befäster bara det absurda läget.

Högern gick in i valrörelsen 2018 med löften om att minska de akuta vårdköerna. Socialdemokraterna gav stafettpinnen vidare till högern, där vinsten blev det sjunkande skepp som definierar den skånska sjukvården. Högern påstår att räddningen är nedskärningar, som de döljer bakom fina ord som ”valfrihet” och ”patientmakt”. Det som sker i praktiken är en skövling av den redan tunna skog som den skånska vården är.  

Den skånska akutvården behöver bättre och mer långsiktiga lösningar än detta. Sjukhusmiljön hade i allmänhet blivit mer trivsam om vården var bättre finansierad. Med mer vårdpersonal där arbetsuppgifterna fördelas mer rättvist kan vårdupplevelsen bli mer personlig. Vårdpersonalen förtjänar även en lön som representerar deras hårda arbete, och statusen behöver öka för undersköterskor så att rekryteringen kan bli lättare.

Situationen på våra vårdcentraler är inte bättre. De har en oerhört viktig roll i att avlasta sjukhus och akutmottagningar eftersom ett problem som uppfångas i tid hos en allmänspecialist kan förebygga ett besök på akuten eller inom specialistvården. Men på vårdcentralerna finns det inte tillräckligt med personal, och får man en tid bemöts man ofta av en stressad läkare som inte har möjlighet att knyta en personlig kontakt med sina patienter. Lösningen på läkarbristen har blivit att vårdinstanser i stället för att förbättra sin arbetsmiljö anställer hyrläkare, en dyr och kontraproduktiv lösning som ofta bara ökar personalomsättningen. 

Bevisligen fungerar inte högerns fantasiförslag. Förra året minskade antalet platser för sjuka med 115 platser vid årsslutet i jämförelse med 2018. Varken sossarna eller högern har en bild av hur verkligheten i den skånska vården ser ut. I stället för riktiga lösningar, mer resurser till den offentliga akutvården, släpper man lösa trådar som snart plockas upp av privata aktörer – aktörer som har vinsten som första prioritering, inte patienterna. Ett exempel är den privata appvården med appar som till exempel KRY, där hänvisningarna till den närmaste akutmottagningen är regel snarare än undantag. 

Ung Vänster Skåne kräver ett stopp för nedskärningarna och privatiseringen av vården. Pengarna ska gå till sjukvårdspersonal och fler vårdplatser – inte ner i kapitalisternas djupa ficka.

Uttalande antaget av Ung Vänster Skånes distriktårskonferens 9/2-20
Även publicerat i expressen 7/3-20.

UNazisterna vill inte prata. De är inte ute efter uppmärksamhet. Den 1 juni var en grupp från Nordiska motståndsrörelsen (NMR) i Lund. En grupp motdemonstranter visade på ett fredligt sätt sitt motstånd, genom at skrika slagord och hålla upp banderoller. När motdemonstranterna följde efter NMR till Bantorget, vände plötsligt männen från NMR sig om och sprang mot gruppen av motdemonstranter. Någon blev nerputtad i en fontän, en annan sparkad på, en tredje slagen med banderollpinne. För att fredligt ha visat att vi inte vill nazister på våra gator.

Nazisterna vill inte prata. De är inte ute efter uppmärksamhet. Då hade de skrivit debattartiklar, på sin längd lagt upp en provocerande instagrambild, kanske diskuterat med motdemonstranter istället för att slåss. De är ute efter att skrämma, slå och i några fall döda de som inte passar in i deras världsbild. Vi vet alla vad nazister är kapabla att göra, och våldet är inte en abnormalitet för dessa, utan en självklar del av deras vardagliga politiska praktik. Det är inget medel för ett mål, utan våldet är självaste grunden för rörelser som NMR. Det är viktigt att förstå, när det i tidningar pratas om ”bråk mellan grupper”, när NMR slår tonåringar som står upp mot rasbiologi, att vi inte gör det för att det är kul, och att det alltid kommer sätta oss antifascister i första ledet för nazisternas våld. För socialister, feminister, rasifierade, HBTQ-personer och alla som inte ingår i deras vit-makt-värld så är våldet påtagligt och närvarande så fort NMR börjar besöka en stad.

Om de hade velat prata, varför finns det människor i både Malmö och Lund som har livsbestående men från våldet av nazister? Säg en gång till att nazisterna vill ha uppmärksamhet, men säg det till killen från Lund som blev sparkad i magen, säg det till mannen som blev knivhuggen av en nazist i Malmö 2014 och fick livshotande skador, säg det till politikerna som får sina hus vandaliserade, säg det till alla oss som fått känna de fysiska skadorna av nazisternas våld. Säg det till alla i hela historien som fått dö för nazisternas bild av den perfekta världen – det finns många. Eller sluta säg det. Inse vikten av att stå upp mot nazisterna och att stå med dem som gör det. För det sista man behöver efter ha blivit slagen av en nazist, är att bli beskriven som en del av ett ”bråk mellan grupper.”

EU för oss och våra föräldrar är två helt olika saker. Våra föräldrar fick vara med i en folkomröstning om EU, diskutera för- och nackdelar, uppmanades att läsa på och förstå vad EU innebar. Ja- sidan vann, men ett EU motstånd var levande och stort för den generationen, som haft som alternativ att säga nej till EU. EU för oss unga har varit något helt annat. Vi har en regering och en riksdag med 349 platser, en himmel som är blå och en jord som är rund, en statsminister och en kung och vi är med i EU. I skolan lär vi oss hur EU står för de fyra friheterna, för kapital, människor, varor och tjänster, och att det i korthet innebär att man kan resa utan pass i Europa. EU är nytt och fräscht och ger möjligheter för de unga – vi kan tävla om gratis tågkort i utbyte mot att vara ”EU-ambassadörer” och möts av sponsrade inlägg på Instagram från ”european_youth_eu” om att upptäcka Europa.

Det är inte konstigt att stötta EU om man är liberal – det är ett nyliberalt projekt där marknaden går före allt annat. Men att säga att det är ett fredsprojekt, en snäll pappa som visar unga vägen genom världen genom gratis tågkort och stipendier – det är grovt hyckleri. EU är en överstatlig organisation, med föredrag, lagar och en mäktig EU-domstol som de facto sätter ramarna för våra liv. Med EU:s invecklade styrsätt och minimala insynsmöjlighet, där beslut fattas bakom stängda dörrar, är det kanske inte så konstigt att unga inte har en känsla för EU:s makt – och därför är den desto viktigare att prata om.

EU:s lagar och regler står över svensk lagstiftning, och om svensk lag står i motsättning till EU:s är det EU:s som gäller. Sveriges kommuner och landsting uppger att ungefär hälften av alla lokala beslut påverkas av EU-lagstiftning. Att påstå att EU påverkar våra liv är ingen överdrift.

Att makten över våra liv mer och mer flyttas till Bryssel är odemokratiskt av fler anledningar. Dels finns EU-kommissionen, som är de enda som har rätt att föreslå lagar, som består av tjänstemän snarare än folkvalda ledamöter. Dessutom finns EU-domstolen som har en enorm makt genom att tolka EU:s lagar, som är mycket mindre precist skrivna än svensk lagstiftning. EU-domstolen har bland annat gett rätt till ett byggnadsföretag i en rättstvist där arbetarna strejkade för att utländska arbetare skulle få samma rättigheter och löner som de svenska, vilket direkt påverkade arbetsrättslagstiftning här i Sverige. Ellinor Grimmark, en barnmorska som stämt svenska staten får att hon inte får vägra aborter i sitt yrkessutövande, har efter avslag i flera svenska instanser tagit det vidare till Europadomstolen. Vad händer om de beslutar sig för att ge henne rätt?

Vi måste kunna prata om EU, som den överstatliga makt och politiska institution den är. Låt oss unga få lära oss om EU:s institutioner, om hur EU:s beslut påverkar våra liv och världen i stort. Sluta visa oss unga en fantasivärld där EU handlar om att upptäcka sig själv, och låt nej till EU vara ett diskuterbart alternativ igen. Ung Vänster Skåne kräver ett EU-utträde, men också en diskussion som utgår från demokrati, rättvisa och makten över våra liv.

Uttalande antaget av Ung Vänster Skånes distriktsstyrelse 2019-05-11

De senaste veckorna har det uppdagats en mängd olika incidenter där rasifierade personer har blivit utsatta för övervåld och kränkningar från ordningsmakten. För några veckor sen kunde vi läsa om hur polis och ordningsvakter brottat omkull flera personer i tunnelbanan i Rinkeby i samband med evenemanget Ortens bästa poet 2018 med bortförklaringen att personer misstänktes vara på väg att planka.

Ingen kan heller ha missat rapporterna kring ordningsvakterna i Kista Galleria som använde övervåld mot en 12-årig pojke när han var med sina kompisar för att fira sin väns födelsedag. Ordningsvakterna brottade ner pojken på marken och släpade honom genom gallerian för att sedan sätta sig på honom. Nu senast har vi kunnat ta del av nyheten om att en gravid afrosvensk kvinna i Stockholm tvingats föras till sjukhus efter våld från ordningsvakter då hon inte kunde hitta sitt SL-kort.

Dessa händelser är bara toppen av ett isberg av erfarenheter av rasifiering. Under ytan gömmer sig ett berg av erfarenheter och berättelser om övervåld och trakasserier som rasifierade fått utstå av ordningsvakter och polis under hela sina liv. Att rasistiska fördomar och rasprofilering existerar inom ordningsmakten är ett väldokumenterat fenomen som det forskats om i länder som till exempel Storbritannien och USA. I Sverige är det inte lika väldokumenterat, men det råder inget tvivel om att även den svenska ordningsmakten har samma rasistiska strukturer.

Kartläggning av kriminella nätverk är den ursäkt som polisen använder för att rättfärdiga det systematiska misstänkliggörandet av människor som dagens rasprofilering innebär. Det går att spåra tillbaka till det så kallade romregistret; Skånepolisens olagliga registrering och kartläggning av 4673 romer som avslöjades 2013. Det som dessa 4673 människor hade gemensamt, det som enligt polisens agerande var legitima grunder för misstanke, var deras uppfattade etnicitet som romer.

Rasprofilering sker när ordningsmakten misstänkliggör individer baserade på deras uppfattade etnicitet som grund för att stoppa, ifrågasätta och visitera dem. I Polisens uppdrag att skilja misstänkt kriminella från laglydiga människor finns i praktiken en rasbaserad maktstruktur som genomsyrar Polisens maktutövande. Dagens systematiska rasprofilering grundar sig i den strukturella rasismen vi lever under, men orsakar även ett förstärkande av denna struktur.

När Polisen borstar av sig de återkommande fallen av systematisk rasprofilering och beskriver det som att det endast handlar om “sensationshungriga reportrar” blir det tydligt att de inte ens är intresserade av att bemöta någon som helst kritik.

Att Polisen själva avfärdar all sorts kritik om rasism och inte är beredda att vidta åtgärder för att förändra den unkna internkultur de har är inte förvånande. Idag utreds alla brottsmisstankar inom polisen av Polisen själva. Vem som helst borde inse att detta omöjliggör en rättvis process. Vi som blivit utsatta för trakasserier och våld från ordningsmakten vet att möjligheten att få upprättelse idag är minimal.

För att förtroendet ska kunna återupprättas måste det skapas en nolltolerans mot rasism som innebär att poliser som blir påkomna med att agera rasistiskt avskedas omgående. För första gången på mycket länge finns det en kritisk diskussion kring hur ordningsmakten och skapar en utbredd otrygghet bland de av oss som rasifieras. Den diskussionen måste resultera i konkreta åtgärder. Politikerna måste börja lyssna på de erfarenheter som finns av rasismen inom ordningsmakten.

Ung Vänster Skåne kräver att de som granskar anklagelser om brott och rasism ska vara utomstående som inte känner lojalitet med Polisen. De som utreder brottsmisstankar inom ordningsmakten måste spegla samhället i stort och ha erfarenheter av rasism. Ett första steg hade varit att upprätta oberoende utredningar i de senaste fallen av rasprofilering och övervåld.

Antaget av Ung Vänster Skånes distriktsårskonferens 3/2-19

Den nya budgeten framtagen av Alliansen kommer att kommer att innebära en minskning av 700 platser på Skånes folkhögskolor. Ung Vänster Skåne är övertygade om att detta kommer få förödande konsekvenser för många delar av samhället.

Historiskt har många folkhögskolor bildats med koppling till en folklig rörelse – däribland arbetarrörelsen, idrottsrörelsen och nykterhetsrörelsen. Det är inte svårt att se den tydliga koppling som finns mellan folkhögskolan och demokratins, och därmed samhällets, utveckling i Sverige. Tanken om att mer kunskap hos den breda massan förändrar världen är lätt att utläsa, även 150 år i efterhand. Folkhögskolor har historiskt fyllt en viktig funktion när det formella utbildningssystemet av olika anledningar inte gav plats för stora delar av befolkningen, och den funktionen fyller den än idag.

Många unga har idag dåliga erfarenheter av det svenska studiesystemet. Införandet av GY11 har medfört en ökning av skolstress och psykisk ohälsa. När elever mår sämre än någonsin och skolan dessutom är dålig på att erbjuda stöd och anpassad skolgång för elever med särskilda behov är det inte konstigt att en av tre elever inte klarar gymnasiet. Folkhögskolor är ett av få alternativ som erbjuds de som måste komplettera sin gymnasieutbildning, och att inskränka på den möjligheten kan få katastrofala följder. Att ge Komvux som alternativ är inte heller ett rimligt förslag eftersom man sällan kan kombinera jobb och utbildning, något som inte bara är möjligt utan också vanligt inom folkhögskolor.

Folkhögskolor fyller även en stor roll genom att dessa erbjuder SFI, svenska för invandrare, och andra kurser som fyller en viktig funktion för att hjälpa nyanlända att etablera sig och känna sig som en större del av det svenska samhället. Ingen har missat de mängder av människor som har behövt fly för sina liv under framförallt senare år, och SFI och bland annat folkhögskolan har idag en större betydelse än någonsin. Det spelar stor roll för etableringen i det svenska samhället och för att få möjligheten att känna sig delaktig. Det är tydligt att högern varken prioriterar flyktingar eller vår rätt till utbildning.

Oavsett om det handlar om folkhögskolor som har sin grund i olika folkrörelser eller om att erbjuda möjligheter till människor som inte klarat gymnasiet eller vill lära sig svenska är det tydligt att folkhögskolor fyller ett tomrum i det svenska studiesystemet. En nedskärning av bidrag till folkhögskolor är totalt orimligt när det finns människor som behöver all hjälp de kan få. Vare sig det är på grund av det katastrofala betygssystemet eller för att kunna etablera nyanlända i det svenska samhället är rätten till utbildning central i frågan. En nedskärning i våra folkhögskolor är en attack på arbetarklassen och kommer i praktiken innebära ökade klassklyftor och försvårad etablering.

Uttalande antaget av Ung Vänster Skånes distriktsårskonferens 3/2-19

För ungefär ett halvår sedan gjorde APM Terminals en lockout mot arbetarna i Göteborgs hamn. Det har visat sig bli en lång och utdragen konflikt. Istället för att stödja arbetarna i hamnen väljer den Socialdemokratiska regeringen att inskränka strejkrätten. Detta anser vi i Ung Vänster Skåne vara ett hot mot fackrörelsen och arbetarklassens rättigheter på arbetsmarknaden i helhet.

Rätten till att strejka har varit en av de viktigaste byggstenarna i arbetarrörelsens kamp för ett bättre samhälle. Det är genom organisering vi gör skillnad och den fackliga kampen har varit ett verktyg för att få inflytande över vår arbetsplats och våra förhållanden. Det är så vi vunnit strider som åtta timmars arbetsdag och rätt till semester, och ett begränsande av strejkrätten ger arbetsgivaren möjlighet att dra tillbaka rättigheter vi kämpat oss till.

Det som hotas är rätten för fackliga organisationer att ta makten över sin vardag. Transportarbetarförbundets markering om ett uteblivet samarbete gynnar bara APM Terminals till upprätthållandet av rådande usla arbetsvillkor. Det är en självklarhet att att det fackförbund som organiserar flest på arbetsplatsen, i detta fall Hamnarbetarförbundet, ska kunna delta i förhandlingarna och utföra stridsåtgärder.

De rättigheter vi har på jobbet idag är resultatet av lång historia av facklig kamp. Kollektivavtal och skyddsnät har inte uppstått själva och kampen för att bibehålla och utveckla dessa kräver att vi kan använda strejk som vårt verktyg.

Ung Vänster Skåne ställer sig bakom Hamnarbetarförbundet i deras kamp emot APM Terminals. Vi ställer oss starkt emot inskränkningen av strejkrätten och kräver att alla försök som hotar den ska upphöra omedelbart.

Solidaritet med Svenska Hamnarbetarförbundet!

Ung Vänster Skånes distriktsårskonferens 4/2-2018